SFP:s Varhagrupp slår larm om den språkliga säkerheten vid serviceboendet Alma-hemmet på Kimitoön

Efter att verksamheten överförts till den privata serviceproducenten Esperi Care uppges en betydande del av personalen ha sagt upp sig. Samtidigt rekryteras ny personal utan krav på kunskaper i svenska – trots att nästan alla boende är svenskspråkiga.

Detta är inte en administrativ detalj. Det är inte en teknikalitet i ett avtal. Det är en fråga om trygghet, värdighet och i förlängningen om säkerhet för äldre människor i en utsatt livssituation.

Inom äldreomsorgen kan språk vara skillnaden mellan rätt och fel vård. Det handlar om att kunna beskriva smärta när orden är få, förstå hur och när mediciner ska tas, upptäcka begynnande förvirringstillstånd och känna trygghet när krafterna sviktar. När det gemensamma språket saknas ökar risken för missförstånd, felbedömningar och vårdskador.

SFP kräver att välfärdsområdet i Egentliga Finland omedelbart utreder situationen och säkerställer att den lagstadgade tvåspråkiga servicen förverkligas i praktiken – inte bara på papper. Avtal utan uppföljning är tomma löften.

– Inom äldreomsorgen handlar språk om mycket mer än trivsel. Det handlar om att kunna beskriva smärta, förstå medicinering, upptäcka förvirringstillstånd och känna sig trygg i livets mest utsatta skeden. När gemensamt språk saknas ökar risken för missförstånd och felbedömningar.

Ekonomiska realiteter är en del av välfärdsområdenas vardag, men besparingar får aldrig ske på bekostnad av grundläggande rättigheter. Om tvåspråkig service skrivs in i avtal måste den också synas i verkligheten – annars är den bara en formulering utan verkligt skydd, säger viceordförande i Varhas nationalspråksnämnd, riksdagsledamot Sandra Bergqvist.