Utlåtande om jämlik vård på svenska
Vi tackar för möjligheten att ta del av rapporten om förverkligandet av svensk- och tvåspråkigheten efter Varhas omorganiseringar (§300 i Välfärdsområdesstyrelsen föredragningslista inför mötet 6.10) och ser det som mycket positivt att de olika resultatområdena själva nu reflekterat över hur deras verksamhet på svenska påverkats av den senaste i raden av omorganiseringar inom Egentliga Finlands välfärdsområde.
Vi vill emellertid framhålla att rapporten inte i tillräcklig grad behandlar de mest centrala utmaningarna. Nedan redogör vi för SFP:s synpunkter.
Omorganiseringen och tvåspråkigheten
Den pågående sammanslagningen av serviceområdet för Pargas och Kimitoön med Salo–Somero är enligt vår mening ologisk och riskerar att urholka det välfungerande tvåspråkiga klimat som hittills har funnits. När det lilla tvåspråkiga integreras i ett större finskspråkigt sammanhang försvagas möjligheten att upprätthålla jämlik service på båda språken.
Tvåspråkiga kommuner och skärgården har särdrag som förutsätter särskild kunskap, förståelse och lokalkännedom. Dessa förutsättningar beaktas inte tillräckligt vid nuvarande omorganisering. Vi kan redan konstatera att välfungerande samarbetsmodeller över förvaltningsgränser i tvåspråkiga orter har avvecklats, med motiveringen att ”så gör man inte på andra ställen”. Detta visar på en bristande förståelse för de särskilda krav som gäller för att garantera jämlik vård i små tvåspråkiga samhällen.
Förvaltningsmässiga hinder för jämlik service
Vi vill understryka att det bland personalen finns en stark vilja att erbjuda jämlik service även i tvåspråkiga kommuner och i skärgården. Nuvarande riktlinjer förhindrar emellertid ofta detta, vilket äventyrar invånarnas rätt till vård på lika villkor.
Organisationens top-down-inriktning leder till en alltför stark betoning på strömlinjeformning och standardisering. Vi är övertygade om att bättre resultat kan uppnås genom att flytta fokus från enhetlighet till ändamålsenliga lösningar. Vi talar inte om särrättigheter, utan om särlösningar för att uppnå samma rättigheter som i andra delar av området.
Bristfälliga tjänster
Vi vill även framhålla att det finns vårdformer som i dagsläget inte erbjuds i tillräcklig utsträckning i de tvåspråkiga kommunerna och i skärgården. Detta gäller bland annat palliativ vård och socialjour. Särskilt oroande är situationen inom psykiatrisk vård, där tillgången på svenskspråkig service för barn och unga är mycket begränsad. Detta utgör en allvarlig jämlikhetsbrist som måste åtgärdas.
Förslag till åtgärder
För att säkra en jämlik vård på svenska föreslår vi följande åtgärder:
Pilotprojekt vid Kaskisbackens vårdcentral: Vi föreslår att ett pilotprojekt inrättas vid den nya tvåspråkiga vårdcentralen på Kaskisbacken, med syfte att utveckla fungerande modeller för tvåspråkig service.
Tryggande av svenskspråkiga tjänster: Det är av yttersta vikt att de svenskspråkiga invånarna garanteras tillgång till vård på sitt eget språk. Kaskisbackens vårdcentral kan fungera som en koordinerande enhet för den svenskspråkiga vården i regionen.
Utveckling av psykiatrisk vård: Den psykiatriska vården på svenska behöver stärkas för alla men mest brådskande för barn och unga.
Helhetsperspektiv på tvåspråkigheten: Tvåspråkigheten måste genomsyra hela välfärdsområdet och inte begränsas till enbart det svenska Åboland. Alla svenskspråkiga bör omfattas av Kaskisbackens vårdcentral för att skapa en tydlig och hållbar struktur. Det bor personer som behöver och har rätt till service på svenska i hela välfärdsområdet, också till exempel i St Karins, Reso, Nådendal, Salo, Rusko.
Sammanfattning
Vi vill avslutningsvis understryka att jämlik vård inte kan uppnås genom att överföra standardiserade lösningar från större finskspråkiga områden. För att garantera likvärdiga rättigheter för invånarna i tvåspråkiga kommuner och i skärgården krävs att man erkänner deras särskilda förutsättningar och tillämpar anpassade organisatoriska modeller.
SFP:s fullmäktigegrupp i Varha