Kretsordförande Blomquist tal på SFP:s 120 års fest i Åbo

När vi i dag firar Svenska folkpartiets 120-årsjubileum är det naturligt att tala om de stora linjerna i historien och om partiets roll på nationell nivå. Det har partiordförande Anders Adlercreutz gjort här i dag.

Själv vill jag i stället rikta blicken närmare – hit till Åbo, Åboland och Egentliga Finland.

SFP:s historia är inte bara skriven i riksdagshus och regeringsprogram. Den är i allra högsta grad skriven i vardagen:

i skolor och daghem
på färjor och broar
i äldreomsorgen
i kollektivtrafiken

och i möten mellan människor som har tagit ansvar där de bott och verkat.

Och det är ingen slump att säga detta just här. Åbo var med från början.

När Svenska folkpartiet grundades i Helsingfors i maj 1906 fanns redan Åbo starkt representerat. Bland deltagarna fanns stadsläkaren Wilhelm Stadius och redaktören Rafael Colliander från Åbo.

Redan en vecka senare, den 29 maj 1906, samlades man på hotell Phoenix i Åbo och grundade Svenska folkpartiet här i staden. Stadius blev ordförande och Colliander sekreterare.

Detta gör Åbo SFP till den äldsta lokalavdelningen inom hela partiet.

Tack Rachel Nygård-Taxell för att det fina porträttet av Stadius pryder denna sal.

Genom historien har Åbo och Åboland haft en ovanligt stark ställning i partiets ledarskap.

Bland partiordförandena finns:

Ralf Törngren
Lars-Erik Taxell
Carl Olof Tallgren
Christoffer Taxell
Jan-Erik Enestam
Stefan Wallin

Det är inte bara en lista av namn, utan ett uttryck för kontinuitet, förtroende och ansvar – med tydliga rötter här.

Ideologiskt byggde SFP från början på idén om en kulturell och historisk samhörighet mellan de svenskspråkiga i städerna och den svensktalande jordbrukarbefolkningen på landsbygden.

Över tid – särskilt från och med 1970-talet – fick liberalismen en tydligare ideologisk tyngdpunkt.

I dag är SFP
– medlem av ALDE sedan 1995
– del av Renew Europe i Europaparlamentet

Men grundtanken är densamma:
ansvar, delaktighet och långsiktighet.

I Egentliga Finland syns detta ansvar tydligt inom utbildningen.

Ralf Törngren, SFP:s enda statsminister, hade tidigare varit skatmästare för Stiftelsen för Åbo Akademi och spelade genom sitt långsiktiga engagemang en viktig roll för akademins utveckling.

År 1954 beviljades det första statsunderstödet till Handelshögskolan vid Åbo Akademi, ett avgörande steg för högre ekonomisk utbildning på svenska i regionen.

Ett annat avgörande steg togs 1981, då avtalet mellan staten och Åbo Akademi slöts.

När avtalet ingicks var Lars-Erik Taxell rektor för Åbo Akademi och Pär Stenbäck undervisningsminister.

Avtalet gjorde det möjligt för Stiftelsen för Åbo Akademi att behålla sitt kapital, något som haft mycket stor och bestående betydelse för forskning och utbildning i Egentliga Finland. Så var det inte när Turun Yliopisto grundades.

När vi talar om utbildning i Åbo kan vi inte heller förbigå Katedralskolan i Åbo, som i år representerar 750 år av skolhistoria.

När Svenska Classicum och Flicklyceet slogs samman var det SFP:s finansminister Carl Olof Tallgren som föreslog namnet Katedralskolan.

Ärendet behandlades i regeringen under statsminister Ahti Karjalainen, som konstaterade att namnet Samlyceum inte kunde godkännas. Tallgrens förslag antogs i stället.

Ett till synes litet beslut – men ett med stark symbolik än i dag.

På kommunal nivå fattades också beslut som format vardagen i decennier:

nybygget av finska Riihikallion koulu
frigjorde Turun Lyseo för Cygnaeus lågstadieskola
och satsningen på kombiskolor

Kombiskolor innebar att daghem, förskola och de första skolåren samlades i samma helhet, för barnens trygghet och kontinuitet.

Ett konkret exempel på detta är Braheskolan.

Kulturen har alltid varit en självklar del av arbetet.

Amos Andersson, som satt två perioder som SFP-riksdagsman, hade en central roll i att staten deltog i renoveringen av Åbo domkyrka. Nu är det dags igen att renovera domkyrkan. Det var också genom honom som domkyrkans tolvslag började höras dagligen i radion.

Konstens natt på svenska skulle inte ha funnits utan aktiva SFP:are med Kai Kivinen i spetsen.

I skärgården blev politiken ofta som mest konkret:

högstadiet i Korpo
Pungbölebron – under SFP-ministern Grels Teirs tid
Lövöbron – Stefan Wallin
broarna till Pargas – Sandra Bergqvist

Skärgårdslagen från 1981 är ett tydligt resultat av SFP:s arbete,
med Jan-Magnus Jansson som ordförande för Skärgårdsdelegationen
och Christoffer Taxell som justitieminister.

Christoffer Taxell brukade säga:

”Man ska sitta vid de bord där besluten fattas.”

Och det gjorde SFP.
36 år i sträck i regeringen före 2015.

Timo Soini kallade SFP ett ”takiaspuolue”.

Man kan le åt det, men under dessa år byggdes bland annat yrkeshögskolesystemet.

Yrkeshögskolan Novia är ett tydligt exempel – framvuxen genom samarbete mellan rektorerna Örjan Andersson, Janne Nybom samt Roger Broo från Åbo Akademi, med stark regional förankring.

Det vardagsnära språkarbetet är ibland mindre synligt, men minst lika viktigt.

I Luolavuori servicehus, under Ulla Achréns tid i Åbo stadsfullmäktige, visade man vad svensk service inom äldreomsorgen betyder i praktiken:

svenskspråkiga korridorer
planerade arbetsskiften med vårdpersonal som kan svenska
slå på Radio Åboland
lägga Åbo Underrättelser på kaffeborden

Små beslut – stor skillnad.

Och den svenska skyltningen på bussarna i Åbo, som i dag känns självklar, möjliggjordes tack vare Kjell Wennström.

SFP är aktivt i hela kretsen.

Ett mycket fint exempel är Kaffe ruotsi i Nådendal.

Där har Outi Hyöky i fjorton år hjälpt många att lära sig svenska i en öppen och gemytlig miljö.

Så ser SFP:s arbete ut i vardagen.

I stadsfullmäktige brukade man säga att efter valen fanns det åtminstone en post som var närmast inskriven i grundlagen – ordföranden för namnkommittén.

Den posten innehades av Christer Hummelstedt, som tyvärr inte är på plats i dag, utan enligt uppgift kryssar någonstans i den grekiska arkipelagen.

Men ytterst handlar SFP:s historia om människor.

Jan-Erik Enestam, Cecco, berättar om Rabbe Laurén – verksamhetsledare för Folkhälsan, grundare av Håll Skärgården Ren och engagerad SFP-are.

”Vi jobbar för mycket – vi hinner inte idrotta.”

Fotboll klockan halv sju på morgonen på Samppalinna bollplan.

Rabbe tog sig dit – med kryckor.

Senare fortsatte samma gäng som volleybollaget Morgonpiggen.

Cecco berättar också om en valtillställning i Dalsbruk, mitt under införandet av en ny fordonsskatt.

När han frågade en missnöjd man om han inte kunde vara lite mer positiv blev svaret:

”Det är inget fel på vädret i dag.”

Arbetet fortsätter.

I dag handlar ansvar också om studerandes möjligheter – Svensk Ungdom driver hårt att man ska kunna studera som förälder
eller när man kämpar med psykisk ohälsa. Vi bör höra på de unga. 

Samma tanke – i 120 år.

Avslutningsvis vill jag tacka kansliet – Cecilia Achrén, Tommi Kippola och Fredrik Jensen, samt Helsingforskansliet – för att vi i dag kan fira SFP:s 120 år här på Samppalinna, byggd 1865, som ursprungligen fungerade som paviljong för ångbåtspassagerare vid Aura å – kanske på väg ut i skärgården, till Sverige eller till och med till huvudstaden.

SFP gör vardagen möjlig.

I Åbo.
I Åboland.
I Egentliga Finland.

Då, nu och i framtiden.